Ibland funderar jag på hur det står till i vårt vackra kalla land. Jag tänker, varför har jag det så bra? Jag kan öppna mig, få kritik, och ändra mig. Jag kan vara ärlig mot mig själv, och min omgivning så mycket jag behagar / vågar. Jag har vänner från olika nationaliteter, och olika bakgrunder och klasser. Någonstans undrar jag i fall min moral hade förändrats mycket eller helt, beroende på dom vänner jag fått, och dom vänner jag valt. Hur mycket av mina moraliska uppfattningar bygger på all historia jag vet, eller på hur lite historia jag vet.
Association och tillhörighet
Jag har alltid helst associerats med kommunister, än någonting annat. Detta började självklart innan man kände till någonting bättre, politiken kommer ju ofta in väldigt tidigt i alla människors liv. Kanske innan man är mogen nog att tänka hela vägen. Det gör dessvärre inte informationen. Många har det tvärt om, dom tar till sig ideologin, och drar sig sen efter "the crowd" som tror på samma saker. Allting handlar om information. Vad vet du? Vilka förväntar sig information AV dig? Om du inte är högre upp på den listan så behöver du inte bli ifrågasatt. Säg att du har ett par kompisar som uppfattas som väldigt intelligenta, pga att dom är pålästa, så tror jag att det är ju dom som kommer ta muntliga strider. Dom kommer bli ifrågasatta om allt mer aktuellt politiska saker än vad du, som följare, kommer att bli. Det innebär kanske att du inte känner att du behöver söka information på egen väg.
Göra gott är gottUngefär så fungerar hela NSF-Sverige. De intelligenta styr, och lockar till sig alla "ensamma" (ursäkta den extrema generaliseringen) som gärna vill höra det de vill höra, och tillhöra någonting som "aktivt strävar mot ett bättre land". Ledarna håller händerna rena, och anses (eller vill anses) som rättfärdiga politiker. De längre ner i pyramidspelet lägger sin ovisshet och eller osäkerhet i att så att säga "slåss för sin åsikt". Detta utan att blanda in ideologier anses vara nobelt, modigt, och vackert. Så länge du slipper konfronteras på ett intellektuellt plan så kommer du förmodligen vara nöjd.
Blind gör jag gör rätt
Det finns folk i det här landet som kan kalla sig "stolta" över att ha blod eller sot på händerna för någonting som har direkt eller indirekt koppling till något som historian lärt oss är ohållbart, och vad mänskligheten säger är fel. Detta är inte bara kopplat till exemplet NSF och Nazisterna. Det sker i varje sektion av samhällets olika knytpunkter av vad som i vardagligt skitsnack kallas "politisk läggning".
Ogenomtänkt dravelNär man tänker på vad man lärt sig av historian, vad tänker vi på då? Kanske hur elakt det var av Faraonerna som förslavade våra kära Judar. Man kanske tänker på hur tokiga Tyskarna var som försökte utrota Judarna. Man kanske tänker på Afrikanska länder som även i dag avrättar bönder för att visa vem som är Kung. Jag tror att någonting våra barnbarn och deras barnbarn (förhoppningsvis) tänker på är "Hur kunde man i Sverige, på 2000-talet, kriminalisera en så stor procentsats av befolkningen som kriminella".
Tyskarna ja... Dom lever än i dag (framförallt dom som överlevt kriget på ett eller annat sätt, flyktingar eller deltagare för eller emot) i sånt förtryck, för vad deras regering hittade på i slutet av 30-talet och början av 40-talet. En annan sak som konstant irriterar mig är att man nämner att 6 miljoner Judar dödades. Det är sant, men det var 11 miljoner som dog. Det var inte bara Judar som var jagade. Det glömmer man lätt när man talar om Guds utvalda folk.
Förstå mig rätt, jag tycker att Nazismen är den mörkaste tid (i modern) historia, och Judar förtjänar inte förföljelse på grund av sin folkgrupp. Men det är intressant hur Amerikaniserade vi är...
Bekvämlighet är en av de tre sprutorna
Jag stöter fortfarande på människor som inte känner till Pol Pot. En man som vid första anblicken låter som att han hade en intressant idé om framtiden för mänskligheten, där man kan nämna "Det klasslösa samhället, avskaffa valutan, utopisk kommunism" men det är ju bara det som för många kan låta "spännande, intressant, eller vettigt". Denna man eller hans land var ju inte direkt i kontakt med USA, en nation som är spädbarn jämfört med oss världsveteraner om vi nu ska gå på "nationer" mer än "land". Därför är han inte lika populär att tala om. Men om ni är intresserade är det värt att kolla upp Pol Pot.
Ursäkta dravlet
Jag ska inte fortsätta att planlöst och oförberett svamla om skit i vår historia, utan mer gå in på nutidshistoria.
Nyligen så gjorde Tyskland det illegalt att ha öppna skyddade nätverk. Det här är en historisk händelse, men det förstår vi nog inte förrän vi är russin i en gungstol i ett informationsfascistiskt land. Så återigen... Är det bara jag som anser att detta bör vara ett brott mot mänskligheten? Det hade säkert räknats in där ifall Internet fanns på samma sätt som när dom klargjordes. Ni som tror att det handlar om att "sluta tanka spel film och musik, gå och köp det istället, ni förstör branschen" borde kolla djupare in på vad det är som händer med dessa lagar som dras ur röven på plats. Det vore så skönt att kunna gå till jobbet, sluta, vara trött, öppna en öl, se en Hollywood actionfilm och somna. Då har man inte tid att ha ångest över att man inte går ut på gatorna med facklor högafflar och USB-minnen.
Allt detta var oförberett gnäll från mig till er, på en fredagskväll. Briefa gärna om egna tankar eller egna källor, för det här är alltid intressant. Skulle gärna göra en djupare rapp om det här pisset.
8 kommentarer:
Jag tycker mig se att förekomsten av en intellektuell elit är oundviklig i alla sammanhang. Huruvida dessa har makten i samhället är dock något jag ofta funderar på.
Detta borde ju, precis som dina inledande meningar berör, utgå ifrån hur man definierar intelligens eller kanske snarare intellekt.
Är det en del av intellektet att ha hög EQ eller är det möjligt att vara intellektuell och ändå sysselsätta sig med makthävdelse och girighet?
De som styr idag är ju i huvudsak ekonomiskt och politiskt sakkunniga vilket skulle kunna kallas att vara påläst om vissa fysiskt absoluta företeelser. Men är de intellektuella eller bara intelligenta!? Svårt att säga...
Vidare, apropå lagen, så känns det som att den nya tidens fascism är en produkt av marknadskrafternas eviga jakt efter sätt att kastrera människans fria vilja. En jakt vars huvudsakliga medel för att uppnå total konsumism, är just känslan av maktlöshet och fruktan hos det konsumerande folket.
Nu är det allt jag som dravlar. Hoppas du fick ut något av det iaf. Du skriver intressant och jag hoppas att jag tolkat dig någorlunda rätt. :)
Framförallt så tror jag att ett högt intellekt enbart är en mantel för ensamhet. Hur glad gör det människor egentligen att diskutera och argumentera dagarna i ända? Jag har mött för många idioter som går enbart på sitt logiska tänkande, som hävdar att det bara finns "En sanning" och är så oerhört fastkörda i sin egen hjärna och sina tankar att de helt och hållet glömmer bort sina känslor och vad de lägger sin energi på.
att ett starkt intellekt associeras med intelligens är i min mening helt jävla idiotiskt. för det andra finns det fler "intelligenser" än ett intellekt. för det tredje beror det helt på vad vi själva värderar i vårt liv som är viktigt för oss, var vi ger vårt makt. Då skulle man kunna föreslå att vi blir styrda uppifrån pga vår egen omedvetenhet/ignorans, men de intellektuella/politiker har inte mer makt än vad vi ger dem. Det kan också låta befängt eftersom att lagar är någonting som påverkar alla - fast troligtvis inte dem som skiter i internet och har gjort ett aktivt val i att de vill söka lyckan på annat håll. Nu dravlar jag också....
Jag ser inte riktigt din poäng i "Dom kommer bli ifrågasatta om allt mer aktuellt politiska saker än vad du, som följare, kommer att bli" - jag får intrycket av att du försöker uppmana människor till att aktivt söka information och ta till sig/sålla ut vad de värderar på egen hand, no?
"Allting handlar om information. Vad vet du? Vilka förväntar sig information AV dig?" Hur då? Måste jag aktivt involvera mig i informationssökande och prestera mitt vetande? bevisa mig i mitt sammanhang? What if i don't give a shit - innebär det då att jag är en hjärndöd follower för att jag inte försöker vässa min tunga mer?
Att leva i bekvämlighet är inte riktigt samma sak som att välja vad som gör mig lycklig, även om det sistnämnda också är jävligt bekvämt. Idag träffar jag på människor som hävdar att ge makt åt sitt intellekt är att göda ett handikapp, för att det försvårar för människor att släppa loss och bara relatera, förstå, känna, göra, skapa, umgås.
Varför är det en historisk händelse och varför tycker du att det är ett brott mot mänskligheten? Du har rätt i att du gnäller men vad föreslår du att vi ska göra, hur påverkar det oss och varför sätter de igång lagen från första början? Finns det en anledning till varför jag bör bry mig när jag istället kan sitta och måla, skriva, skapa? kommer det att sätta käppar i hjulet för skapande och sharing av skapande i framtiden?
*mina oredigerade reaktioner på ditt inlägg* /peace
En liten replik till H:
Är inte en förutsättning för ditt inlägg att du just givit "makt åt ditt intellekt" och bestämt dig för att skriva ner en filosofisk slutsats? Om du verkligen saknade intellekt och en vilja att uttrycka det så skulle du väl ändå syssla med de saker du nämner istället och låta andra fundera kring ting som dessa?!
Vidare skulle jag vilja påstå att det är långsökt att det här med att argumentera och diskutera dagarna i ända skulle ha med intellektualitet att göra. En sann tänkare drivs inte av konkurrenslust och har inga behov av att övertala andra att just deras dåvarande slutsats är det definitiva svaret. I själva verket är ju ett sådant sätt att resonera direkt ointelligent och kännetecknar snarare de som inte tycker om att tänka (exempelvis många nynazister).
Det fina med ett utstuderat intellekt är enligt mig att det möjliggör samtal om viktiga frågor istället för konflikt och diskussion och i slutändan tror jag inte att ett djupare tankesätt är förbehållet ensamvargar utan snarare är något som, med rätt mått av ödmjukhet, kan ha en djupt enande innebörd för en grupp människor. Jag upplever att en viktig del av detta är att ha självdistans och vara fullt kapabel att vara goofy och bara göra roliga, bitvis direkt ointelligenta saker också.
Djupa samtal är bara en av de aktiviteter vi som människor kan syssla med och bör inte äga rum om inte alla deltagande får ut något av det.
Jag håller helt med om att besserwissers och överlag människor som saknar ödmjukhet och nyfikenhet inför andra, är outhärdliga att umgås och samtala med. Men verkligt intellektuella är de inte. Snarare tvärtom.
Mest några tankar...
Svar till Peter: Jo, det är ju det. Jag satt efteråt och undrade varför jag ens gav bort mina värdefulla minuter på att skriva ner mina impulser i ord^^, Fast i sanning och säga är jag snarare nyfiken på vad jag får för reaktioner från just bloggaren själver eller dess läsare. I de flesta diskussioner jag ger mig in i brukar vi som ingår i den nå en punkt på ett plan i då alla argument anses bli motsägelsefulla, hycklande och där allt blir som fullt av paradoxer. Allt är ju så jävla relativt, det finns liksom ingen ände på ironin och jag har totalt gett upp på att försöka framföra en poäng. *frustrerad*
Jag har träffat en del "falskt" självbetitlade genier/intellektuella.. övertygelsen i deras ögon är skrämmande - ickeutvecklande, bakåtsträvande, dödfött.. Jag skulle gärna vilja träffa fler av de ödmjukt intellektuella du talar om, jag ser dem men jag uppfattar att givande, själsnärande, klargörande samtal inte uppmärksammas i något offentligt rum/media någonstans, i min mening (lr det kanske finns, jag har inte sett på TV sedan 6 år tillbaka^^). För att "riktiga" tänkare inte behöver skrika särskilt högt för att synas - En av de mest upplysta människor jag mött var min arbetskamrat på Städ .. and still is!
BTW en annan sak som jag kom att tänka på nu som är helt FÖRJÄVLIG sak i mina ögon är att när jag entrade universitetets vuxna värld och förväntade mig, just intellektuella och närande diskussioner där vi som ingick kunde växa med varandra, sattes vi i lärarledda "diskussioner" där fröken satt och höll tid på var och en så att allt blev "rättvist", där ingen hade någon egentlig åsikt och ingen munhuggning eller eld blev det på någon. Jag kunde kasta mina argument i sjön för det fanns varken ståndpunkt eller motstånd någonstans, jag insåg snarare att jag var naiv att tro att jag kunde finna givande diskussioner direkt i ett klassrum.. det är lögn om jag gav sken om att påstå att jag inte finner något slags intellektuellt utbyte intressant, det är snarare svårt att hitta den åsiktsintresserade, öppna och ödmjuka kombinationen i folk!
Så ja för att göra en lång raddlande roman kort var min poäng att tänka över vad man lägger sin energi på. Fast det vore hycklande av mig att påstå att jag inte tycker om att använda mitt intellekt till viss del. hjärtat måste sitta på rätt jävla ställe också!
AHAHAHA och nu tror jag att vi/jag har bollat bort oss helt från vad L-G's inlägg EGENTLIGEN, kanske, handlade om MEN det var sköna tankar som jag kände mig nödgad att svara på, ändå./H
haha! Jag gillar ert dravel. Inlägget var ju spontant och sköt vid gnäll-frisk front. När det kommer till min rapp om dom som inte får frågor i vissa sammanhang menar jag bara på att poängtera hur lätt / farligt / spännande det är att man kan känna att man brinner helt för någonting, för att någon över dig lägger orden rätt. Det driver ju alla farliga organisationer som jag känner till, och har fått lite insyn i.
Och Hanna, jag förstår dig när det gäller läraren din. Sparkade lågstadielärare bör inte få jobb på universitet eller arbetsförmedlingar. En vän till mig kom och berättade om en anställt på arbetsförmedlingen betedde sig som en dagisfröken också, och behandlade alla som små barn som ska ha det rättvist och lätt att förstå. FUCK'EM, stanna på skolor eller förstå att pedagogik har en hårfin gräns mellan bra och idiotförklarande/prutteri.
Dagens intellektuella inlägg gjordes möjligt av Lars-Gunnar Thorell, 23 år gammal
till L-G: Jag är nyfiken på vilka ord du menar, som skulle få oss att brinna så.. Jag skulle vilja se dig dissekera en slogan här i gnällbloggen så att jag förstår precis hur du menar - och på vilket sätt har kommunistiska partier, som du helst skulle vilja associeras med, inte varit likadana?
Och ja... Det är ett givande och tagande för att försöka få fram något fruktsamt mellan flera parter, något som är svårt när någons hjärna har kört fast i vissa mentala filter .. Jag har försökt att hålla en open minded view, något som jag fått äta upp vissa gånger.. :<
Peters "En jakt vars huvudsakliga medel för att uppnå total konsumism, är just känslan av maktlöshet och fruktan hos det konsumerande folket." - om man inte tillhör just den massan eller anser sig ha gjort ett medvetet val att stiga ifrån den (omedvetet kan man såklart fortfarande tillhöra den dock..).. vilka effekter kommer lagen ha på oss andra då, tro? det är lite vilken direkt påverkan det skulle ha på just exakt mig jag undrar över. (lite själviskt svinigt av mig..)
För det trettiofjärde; Ditt gnäll är stimulerande !!! Keep it up, även om jag behöver höra och fråga tusen frågor till för att förstå helt.
ps - jag måste erkänna att jag inte heller har så bra koll på pol pot .....
Till Hannah:
Attans jag som i höst ska börja plugga på universitet. Hoppas jag har mer tur med lärare än vad du haft. :/
Min upplevelse är att du, så länge du stimulerar konsumtionssamhället genom arbete, varu och tjänstkonsumtion, är beroende av lagar gällande just konsumtion och integritet. Sålänge du använder en dator eller överhuvudtaget är inkopplad i samhällssystemet via register etc så kommer lagar som dessa påverka dig.
Kanske inte direkt just nu dock. Jag tror att Lars-Gunnar syftar på en tänkbar längre process av inskränkningar som kan tänkas påverka oss alla negativt. Huruvida detta är en realistisk prognos kan såklart ifrågasättas.
Jag tycker att det är intressant det här du skriver om paradoxer och alltets relativitet. Jag kan ibland fråga mig om det har att göra med ett universellt behov av balans mellan ting. Gott och ont, reaktionärt och revolutionärt etc - Kanske är svaret inte att det inte finns någon svar utan snarare att det inte är menat för oss som människoras att få ta del av svaret. Kanske just kampen mellan ting, och de relativa värden kampen för med sig, är det naturligt ofrånkomliga och okränkbara tillståndet.
Jag vill dock poängtera att inget jag skriver åtföljs av ett självgott skrock från min sida utan snarare med förnöjsam skepsis. Jag upplever att det blir roligare och mer inbjudande på det viset. :)
Tack för dina intressanta tankar!
LG: Keep it up! Always a pleasure!
HA, L-G jag kom just på att du var med i en dröm jag hade för flera månader sedan. Jag undrar vad du gjorde där? o.O Lömsk individ är du.
Jag skrev om den då: http://agenteh.blogspot.com/2010/07/vivid-dream.html
Skicka en kommentar